Att promenera är en av de mest naturliga och hälsosamma formerna av fysisk aktivitet. Trots detta upplever många personer, särskilt i medelåldern och uppåt, smärta i ländryggen och höfterna under eller efter promenader.
Orsaker
Muskelspänningar eller överansträngning
Att gå längre sträckor än man är van vid, eller i ett högt tempo, kan leda till att musklerna i ländryggen och höfterna blir överansträngda. Det kan resultera i stelhet, trötthet och smärta under eller efter aktiviteten.
Felaktig kroppshållning
En dålig hållning när man går – till exempel att luta sig framåt eller bakåt, eller att ha en sned ryggrad – kan belasta rygg och höfter ojämnt. Detta kan över tid leda till smärta och stelhet.
Ryggproblem som diskbråck eller spinal stenos
Tillstånd som diskbråck (utbuktning av diskarna mellan ryggradens kotor) eller förträngning i ryggradskanalen (spinal stenos) kan orsaka nervpåverkan som ger smärta i ländryggen och ut mot höfterna eller benen.
Höftledsproblem, till exempel artros eller inflammation
Slitage i höftlederna (artros) eller inflammation i omkringliggande vävnader kan ge smärta vid gång, särskilt i uppförsbackar eller vid längre promenader.
Benlängdsskillnad eller olämpliga skor
Om benen är olika långa eller om man använder skor utan ordentligt stöd, kan det påverka gångmönstret och leda till överbelastning av vissa muskler och leder, vilket i sin tur kan orsaka smärta i ländrygg och höfter.
Symptom
Smärta i ländryggen och höfterna vid promenad kan yttra sig på flera olika sätt och varierar beroende på den bakomliggande orsaken. Ett vanligt symptom är en dov, molande värk i nedre delen av ryggen som ibland strålar ut mot höfterna eller skinkorna. Denna smärta kan tillta ju längre man går, särskilt vid längre promenader, uppförsbackar eller om man bär något tungt. Vissa upplever även att smärtan ökar vid början av promenaden, men sedan minskar något när kroppen blivit varm. För andra är det tvärtom – de kan gå en kort stund utan problem, men ju längre de rör sig, desto mer smärtar det.
Stelhet är också vanligt, både i ländryggen och höfterna, särskilt efter att ha suttit stilla länge eller efter att ha sovit. När man reser sig upp eller börjar gå kan det kännas stelt och motståndskraftigt i musklerna och lederna. I vissa fall kan smärtan vara mer skärande eller stickande, särskilt om en nerv är i kläm, exempelvis vid diskbråck eller spinal stenos. Då kan det även uppstå domningar eller stickningar i benen, och ibland en känsla av att benen blir svaga eller ostadiga. Vissa personer upplever lindring av smärtan när de lutar sig framåt – ett typiskt tecken vid spinal stenos, eftersom detta läge avlastar ryggkanalen.
Smärtan påverkar inte bara fysiskt utan även hur man rör sig – många börjar omedvetet halta, gå långsammare eller undvika vissa rörelser helt, vilket kan påverka både hållning och balans.
Följder om det ignoreras
Att ignorera smärta i ländryggen och höfterna kan få allvarliga konsekvenser på både kort och lång sikt. Inledningsvis kan besvären verka lindriga eller tillfälliga, men utan rätt åtgärder riskerar man att problemen förvärras över tid. Ett av de första tecknen är en gradvis minskning av fysisk aktivitet – eftersom smärtan gör det obehagligt att gå, börjar man röra sig mindre. Detta leder snabbt till försämrad muskelstyrka, minskad uthållighet och försämrad balans. När kroppens stödjande muskler blir svagare ökar också risken för ytterligare skador, felbelastningar och kroniska tillstånd.
Om orsaken är artros, en nervpåverkan eller annan strukturell skada, kan utebliven behandling göra att tillståndet förvärras permanent. Lederna slits snabbare, inflammationer förblir obehandlade och nervirritation kan leda till långvariga smärttillstånd. Många drabbade kan även få svårt att sova eller koppla av på grund av värk, vilket ytterligare påverkar återhämtning och psykiskt välbefinnande.
Den psykiska belastningen ska heller inte underskattas. När vardagsaktiviteter som att ta en promenad, handla eller leka med barnbarnen börjar kännas svåra eller omöjliga, påverkas självförtroendet och livsglädjen. Detta kan i sin tur leda till oro, nedstämdhet eller social isolering – särskilt hos äldre personer som kanske redan är ensamma.
Behandling och förebyggande
Fysioterapi är ofta en central del i behandlingen. En fysioterapeut kan hjälpa till att identifiera obalanser i muskulaturen eller felaktig kroppshållning, och därefter utforma ett träningsprogram som stärker bålmuskulaturen och förbättrar gångtekniken. Genom att stärka core-musklerna avlastas både rygg och höfter vid rörelse. Mjuk träning som simning, cykling eller yoga kan också hjälpa till att hålla kroppen i form utan att överbelasta lederna.
Vid inflammation eller stark smärta kan receptfria smärtstillande läkemedel, såsom paracetamol eller antiinflammatoriska medel (NSAID), ge tillfällig lindring. Dock bör dessa inte användas som en långsiktig lösning, utan snarare som ett komplement till annan behandling.
Skoval är också en viktig förebyggande faktor. Att använda skor med bra dämpning och stöd för hålfoten kan minska belastningen på höfter och rygg. För vissa kan inläggssulor eller ortopediska skor vara nödvändiga, särskilt om det finns benlängdsskillnad eller andra biomekaniska avvikelser.
Att förebygga besvären handlar mycket om att lyssna på kroppens signaler och anpassa aktivitetsnivån därefter. Regelbunden motion i lagom dos, god hållning, stark bålmuskulatur och rätt utrustning är nyckelfaktorer för att undvika smärta vid gång.
När ska man söka vård?
Det är normalt att känna viss stelhet eller trötthet i kroppen efter fysisk ansträngning, särskilt om man inte är van vid regelbunden motion. Men om smärtan i ländryggen eller höfterna kvarstår i flera dagar, förvärras, eller kommer tillbaka varje gång man promenerar, bör man söka vård för att få en professionell bedömning.
Man bör också kontakta vården om smärtan är mycket stark, om den strålar ner i benen, orsakar domningar, stickningar eller muskelsvaghet. Dessa kan vara tecken på att en nerv är påverkad – exempelvis vid diskbråck eller spinal stenos – och kräver mer omfattande utredning.
Hos äldre personer, eller personer med tidigare ledbesvär som höftledsartros, är det särskilt viktigt att följa upp nya eller ökade smärtor. I vissa fall kan röntgen eller magnetkameraundersökning behövas för att fastställa diagnosen.
Om smärtan påverkar livskvaliteten så att man börjar undvika vardagliga aktiviteter eller isolerar sig socialt, är det också en signal om att man bör ta situationen på allvar och söka hjälp.