När tandutdragning leder till käkbensinflammation: Symtom och behandling

Tandutdragning är ett av de vanligaste tandkirurgiska ingreppen, men som med alla medicinska procedurer finns det risk för komplikationer. En infektion efter tandutdragning är relativt ovanlig, men när den väl uppstår kan den utvecklas till allvarligare tillstånd om den inte behandlas i tid.

Den normala läkningsprocessen

När en tand har dragits ut startar kroppen omedelbart en naturlig läkningsprocess. Det tomma utrymmet, tandhålan eller alveolen, fylls normalt med en blodpropp som fungerar som en skyddande barriär för det underliggande benet och nervändarna. Denna blodpropp är avgörande för läkningen.

Tänk dig blodproppen som ett naturligt plåster som täcker ett sår. Precis som ett yttre sår behöver skydd från smuts och bakterier, behöver tandhålan sitt inre skydd för att läka ordentligt. Om detta “plåster” störs eller försvinner för tidigt, exponeras benet och nervändarna, vilket öppnar dörren för bakterier.

Under de första 24-48 timmarna är smärtan ofta som mest intensiv. Detta är helt normalt och beror på vävnadsskadan. Smärtan bör sedan gradvis avta dag för dag. Om smärtan istället kvarstår eller förvärras efter tredje dagen kan det vara ett tidigt tecken på komplikationer.

Varningstecken du inte får ignorera

Smärta som inte vill släppa

Normal postoperativ smärta minskar stadigt. Infektionssmärta beter sig annorlunda. Den beskrivs ofta som dunkande eller pulserande och kan stråla ut till andra delar av ansiktet, huvudet eller halsen. Om din smärta inte förbättras eller till och med förvärras efter 72 timmar, är det dags att kontakta tandvården.

Ökande svullnad

Viss svullnad de första dagarna är förväntat. Men om din kind fortsätter att svälla som en ballong efter tredje dagen, eller om svullnaden sprider sig nedåt mot halsen, är detta alarmerande tecken. Normal svullnad når sin topp dag två till tre och avtar sedan gradvis.

Feber som signal

En lätt förhöjd temperatur (omkring 37,5°C) första dagarna kan vara kroppens normala svar på trauma. Men feber över 38°C är alltid skäl att kontakta tandläkaren omedelbart. Kombinerat med andra symtom kan detta indikera att infektionen sprider sig.

Obehaglig smak och lukt

Visst obehag och en lätt metallisk smak de första dagarna är vanligt på grund av blodproppen. Men om du märker en stark, persistent dålig andedräkt eller ruttande smak som inte förbättras, kan det signalera en infektion.

Andra varningstecken

Varbildning: Gul eller grönaktig vätska från såret är ett otvetydigt tecken på infektion.

Synligt ben: Om du kan se vitt ben i tandhålan kan blodproppen ha försvunnit för tidigt.

Svårigheter att svälja eller öppna munnen: Detta kan tyda på att infektionen sprider sig till djupare vävnader. Tillståndet kallas trismus och innebär muskelkramp i käkmuskulaturen.

Tandlossning: Om tänder nära extraktionsstället börjar lossna utan att du har tandlossningssjukdom, kan infektionen ha nått käkbenet.

Varför uppstår infektioner?

Munhålan är hem för miljoner bakterier. De flesta är harmlösa, men vissa väntar bara på tillfälle att orsaka problem. Efter en tandutdragning får dessa bakterier plötsligt tillgång till djupare vävnader genom såret.

Huvudsakliga riskfaktorer

Bristfällig munhygien

Att inte hålla munnen tillräckligt ren efter tandutdragning är den vanligaste orsaken till infektion. Matrester och bakterier som samlas i och runt såret skapar en perfekt grogrund för infektioner. Det är dock en balansgång eftersom man inte heller får vara för aggressiv och störa läkningen.

Försvagat immunförsvar

Om ditt immunförsvar är nedsatt på grund av sjukdom, medicinering, stress eller sömnbrist har kroppen svårare att bekämpa bakterier. Personer med diabetes, de som genomgår cancerbehandling eller tar immunhämmande mediciner löper högre risk.

Rökning och nikotinprodukter

Rökning är en av de största riskfaktorerna. Nikotin och andra kemikalier i tobaksrök minskar blodflödet till sårområdet, vilket försvårar läkningen dramatiskt. Rökning ökar också risken för att blodproppen lossnar. Studier visar att rökare har upp till fem gånger högre risk att utveckla komplikationer efter tandutdragning.

Komplexa ingrepp

Utdragning av visdomständer eller andra komplicerade tandkirurgiska ingrepp medför större risk. När mer vävnad och ben påverkas, när ingreppet tar längre tid, och när såret blir större, ökar risken för komplikationer proportionellt.

Ålder och hälsotillstånd

Äldre personer och de med kroniska sjukdomar som diabetes har ökad risk. Diabetes försämrar både cirkulationen och immunförsvaret, vilket gör läkningen långsammare och infektioner vanligare. Personer med osteoporos som behandlas med bisfosfonater eller denosumab har en särskild risk för käkbensnekros.

Traumatisk extraktion

När tandutdragningen varit svår och kräver mycket manipulation av vävnad, eller när käkbenet skadas under proceduren, ökar risken för komplikationer. Djupa skador i benet kan också påverka nerver som passerar nära.

Alveolit – den vanligaste komplikationen

Alveolit, internationellt kallat “dry socket”, är den mest frekventa komplikationen efter tandutdragning. Tillståndet uppstår när blodproppen i tandhålan antingen inte bildas korrekt eller lossnar i förtid, vilket lämnar käkbenet och nervändarna exponerade.

Hur vanligt är det?

Risken för alveolit efter vanlig tandutdragning ligger omkring två procent. Men efter utdragning av visdomständer stiger risken dramatiskt till cirka 20 procent, vilket gör det till en mycket relevant komplikation att känna till.

Typiska symptom

Alveolit presenterar sig oftast två till fyra dagar efter tandutdragningen med följande kännetecken:

Intensiv smärta: En dunkande, pulserande smärta som strålar ut från tandhålan. Många patienter beskriver den som värre än den ursprungliga tandvärken.
Synligt ben: När du tittar i munnen kan du se vitt käkben i hålet istället för den mörka blodproppen.
Obehaglig lukt och smak: En distinkt dålig smak och lukt som kommer från det exponerade benet.
Strålande smärta: Smärtan kan sprida sig till örat, tinningen eller längs käken.

Varför är blodproppen så viktig?

Blodproppen fungerar som kroppens egen förbandsväv. Den skyddar inte bara mot bakterier och matrester, utan spelar också en aktiv roll i läkningsprocessen genom att tillhandahålla ett ramverk för ny vävnad att växa in i. Utan detta skydd blir benet direkt exponerat för munhålans miljö, vilket orsakar intensiv smärta och ökar infektionsrisken markant.

Vad ökar risken för alveolit?

Flera faktorer kan störa bildningen eller stabiliteten av blodproppen:

Rökning: Nikotin drar ihop blodkärlen och sugrörelsen vid inandning kan fysiskt lossa proppen.
Sugande rörelser: Att använda sugrör, kraftigt spotta eller suga på såret kan skapa undertryck som lossar blodproppen.
Hormonella faktorer: Kvinnor som använder p-piller har något högre risk, särskilt under vissa delar av menstruationscykeln.
Felaktig munhygien: Att skölja för kraftigt eller börja borsta för nära såret för tidigt.
Fysisk aktivitet: Intensiv träning de första dagarna ökar blodtrycket och kan störa proppen.
Mekanisk påverkan: Att peta i såret med tungan, fingrar eller tandpetare.

Osteomyelit – när infektionen når käkbenet

I sällsynta men allvarliga fall kan en infektion efter tandutdragning sprida sig till själva käkbenet och orsaka osteomyelit, en inflammation i ben och benmärg. Detta är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling.

Vad är osteomyelit i käken?

Osteomyelit innebär inflammation i både själva benet och benmärgen. Enligt det vedertagna Zürich-klassifikationssystemet delas käkosteomyelit in i tre huvudkategorier:

Primär kronisk osteomyelit (PCO): Ett icke-bakteriellt, kroniskt inflammatoriskt tillstånd där ingen tydlig infektiös orsak kan identifieras. Detta kallas också diffus sklerotiserande osteomyelit och kan vara del av ett större inflammatoriskt syndrom.

Sekundär akut osteomyelit: Uppstår som direkt följd av en identifierbar orsak, oftast en tandinfektion, traumatisk tandutdragning, kvarvarande infekterat material efter tandutdragning, eller främmande kropp i benet. Den akuta fasen kännetecknas av snabb utveckling och kraftiga symtom.

Sekundär kronisk osteomyelit: Utvecklas när den akuta formen inte behandlas adekvat eller när symtom kvarstår i mer än fyra veckor. Detta tillstånd kan vara svårbehandlat och kräver ofta omfattande kirurgisk intervention.

Symptom på osteomyelit

Osteomyelit i käken presenterar sig med en kombination av lokala och systemiska symtom:

Lokala symtom:

Djup, ihållande bensmärta som förvärras över tid
Svullnad som sprider sig utanför det ursprungliga sårområdet
Rodnad och värme över det drabbade området
Varbildning och eventuellt fistelgångar (kanaler där var rinner ut)
Tandlossning hos tänder nära infektionen som inte beror på tandlossningssjukdom
Känselbortfall eller stickningar om nerver påverkas

Systemiska symtom:

Feber, ofta högre än 38,5°C
Trötthet och allmän sjukdomskänsla
Nattsvettningar
Viktnedgång vid långvarig infektion
Förhöjda inflammationsmarkörer i blodet (CRP, LPK)

Allvarliga konsekvenser

Om osteomyelit inte behandlas kan det leda till:

Omfattande benvävnadsförlust: Infektionen kan förstöra stora delar av käkbenet, vilket kan kräva benrekonstruktion.
Patologisk fraktur: Det försvagade benet kan gå av spontant eller vid mindre trauma.
Kronisk smärta: Nervskador kan ge långvariga smärttillstånd som trigeminiusneuralgi.
Spridning till närliggande strukturer: I extrema fall kan infektionen sprida sig till hjärnan eller orsaka sepsis (blodförgiftning).

Mandibeln (underkäken) drabbas två till fem gånger oftare än maxillan (överkäken), delvis på grund av att underkäken har sämre blodtillförsel, särskilt hos äldre personer.

Diagnos och utredning

När du söker vård för misstänkt infektion efter tandutdragning kommer tandläkaren att göra en grundlig utredning för att fastställa omfattningen av problemet.

Klinisk undersökning

Den första bedömningen innebär noggrann inspektion av sårområdet. Tandläkaren letar efter tecken på inflammation som rodnad, svullnad och varbildning. Genom att försiktigt undersöka området kan de också bedöma om blodproppen finns kvar eller om ben är exponerat. En palpation av de regionala lymfkörtlarna på halsen ger information om infektionens spridning.

Röntgenundersökning

En vanlig tandröntgen kan visa kvarvarande tandrester eller benförändringar, men det är viktigt att veta att förändringar i benet från en infektion ofta inte syns på röntgen förrän flera veckor efter att infektionen börjat. Röntgen är därför mest användbar för att utesluta andra problem eller planera behandling.

Blodprover

Vid misstanke om mer omfattande infektion tas blodprov för att mäta:

Vita blodkroppar (LPK): Förhöjt antal indikerar infektion
C-reaktivt protein (CRP): Markör för inflammation
Sänka (SR): Ytterligare inflammationsmarkör

Avancerad bilddiagnostik

Datortomografi (CT): Ger detaljerade bilder av benstrukturen och kan visa förändringar tidigare än vanlig röntgen. Särskilt användbart för att planera kirurgiska ingrepp.

Magnetresonanstomografi (MRI): Är den bästa metoden för att upptäcka osteomyelit i tidigt skede eftersom den visar förändringar i benmärgen och mjukvävnader med hög precision.

Speciell ultraljudsundersökning (CaviTAU): En ny teknik som kan detektera defekter inuti käkbenet genom att sända ultraljudsvågor genom käkarna. Denna utrustning finns dock ännu inte allmänt tillgänglig i Sverige.

Vävnadsprov

I komplexa fall kan en biopsi behövas där ett litet vävnadsprov tas från det drabbade området och skickas för mikroskopisk analys och bakterieodling. Detta hjälper till att identifiera exakt vilka bakterier som orsakar infektionen och vilka antibiotika de är känsliga för.

Behandlingsalternativ

Behandlingen av infektion efter tandutdragning varierar beroende på infektionens omfattning och typ.

Behandling av lätta infektioner

De flesta infektioner efter tandutdragning är relativt lindriga och kan hanteras effektivt med konservativa metoder:

Mekanisk rengöring: Det första steget är alltid att rengöra sårområdet noggrant. Tandläkaren spolar tandhålan med sterilt koksaltvatten (fysiologisk koksaltlösning) för att avlägsna matrester, bakterier och nekrotisk vävnad. Detta kan behöva upprepas vid flera tillfällen.

Dränage: Om det bildats en abscess (varfylld blåsa) måste denna öppnas så att varet kan rinna ut. Detta ger omedelbar smärtlindring och är ofta tillräckligt för att stoppa infektionen.

Laserbehandling: Modern laserteknik kan användas som ett skonsamt komplement för att eliminera bakterier utan att behöva använda antibiotika. Detta är särskilt användbart vid lättare infektioner.

Behandling av alveolit

Vid alveolit är målet att lindra smärtan och stimulera ny blodproppbildning:

Försiktig rengöring: Tandhålan rengörs varsamt för att avlägsna debris
Stimulering av blödning: Genom att försiktigt skrapa i tandhålan stimuleras ny blodproppbildning
Medicinerad tamponad: En speciell gasbinda impregnerad med läkemedel (ofta innehållande kloroform-fenol eller eugenol) placeras i tandhålan. Detta lindrar smärtan effektivt genom att täcka det exponerade benet.
Regelbundna byten: Tamponaden byts var 1-2:a dag tills smärtan avtar och läkning påbörjas

Smärtlindring vid alveolit är ofta dramatisk så fort det exponerade benet täcks över.

Antibiotikabehandling – när behövs det?

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer och odontologisk evidens behövs antibiotika inte i de allra flesta fall av postoperativ infektion. Antibiotika rekommenderas först när:

Det finns allmänsymtom som feber och sjukdomskänsla
Svullnaden är omfattande både innanför och utanför munnen
Regionala lymfkörtlar är svullna
Patienten har trismus (svårighet att öppna munnen)
Det finns tecken på spridning till djupare vävnadsplan
Patienten har nedsatt immunförsvar

När antibiotika väl förskrivs används vanligen:

Fenoximetylpenicillin (Kåvepenin): Förstahandsvalet för de flesta dentala infektioner eftersom bakterierna i munnen oftast är känsliga för penicillin. Typisk dosering är 1,6 gram x 3 dagligen i 5-7 dagar.

Amoxicillin: Ett alternativ med bredare spektrum och bättre upptag i vissa fall.

Klindamycin: Används vid penicillinallergi. Dosering 150 mg x 3 eller 300 mg x 3 beroende på infektionens svårighetsgrad.

Metronidazol: Kan läggas till vid anaeroba infektioner eller när behandling med penicillin inte ger tillräcklig effekt.

Det är viktigt att förstå att antibiotika är ett komplement till, inte en ersättning för, mekanisk rengöring och dränage. En odontogen infektion måste alltid behandlas primärt genom att eliminera infektionskällan och dränera eventuella ansamlingar.

Kirurgisk behandling

Vid mer omfattande infektioner eller osteomyelit kan kirurgiska ingrepp bli nödvändiga:

Sequestrektomi: Borttagning av död benvävnad (sekvester) som fungerar som infektionshärd. Det friska benet har svårt att läka så länge nekrotisk vävnad finns kvar.

Dekortiktion: Avlägsnande av yttre skiktet av käkbenet för att komma åt djupare infekterade områden.

Omfattande kirurgi: I extrema fall kan större delen av käkbenet behöva tas bort och senare rekonstrueras med bentransplantat eller konstgjort material.

Hyperbar syrebehandling: Vid svårbehandlad osteomyelit kan behandling i tryckkammare med högt syretryck vara ett komplement som förbättrar läkningen.

Eftervård och förebyggande

Rätt eftervård efter tandutdragning är avgörande för att undvika komplikationer.

De första 24 timmarna

Bit på gasbindan: Bit ihop på den gasbinda tandläkaren placerat över såret i minst 30 minuter. Detta hjälper blodproppen att bildas.

Undvik att skölja: Skölja inte munnen alls första dygnet. Även försiktig sköljning kan störa den nybil dade blodproppen.

Kyla utanpå: Lägg is eller något kallt mot kinden utvändigt i 10-15 minuter i taget för att minska svullnad.

Vila huvudet högt: Sov med extra kuddar så att huvudet är högre än kroppen. Detta minskar svullnad.

Ät mjuk mat: Välj mat som inte kräver tuggning och undvik det opererade området. Iskall mat kan faktiskt vara skonsam och smärtlindrande.

Ingen rökning eller alkohol: Dessa stör läkningen dramatiskt. Vänta minst 48-72 timmar, helst längre.

Ta smärtstillande: Följ tandläkarens rekommendation, ofta ibuprofen eller paracetamol.

Dag 2 och framåt

Försiktig sköljning: Från dag två kan du försiktigt skölja munnen med ljummet saltvatten efter måltider. Blanda en tesked salt i ett glas vatten. Skölj försiktigt utan att “svånga” vattnet kraftigt.

Gradvis återgång till normal kost: Introducera mer fast mat gradvis, men undvik det opererade området.

Munhygien: Borsta resten av tänderna normalt men undvik sårområdet i 2-3 dagar. Använd mjuk tandborste.

Undvik:

Sugrör (sugrörelsen kan lossa blodproppen)
Att spotta kraftigt
Att peta i såret med tungan eller fingrar
Rökning och snusning
Intensiv fysisk aktivitet första veckan
Alkohol medan såret läker
Mycket varma drycker

Långsiktig prevention

God munhygien generellt: Att gå in i en tandutdragning med frisk mun minskar infektionsrisken avsevärt.

Regelbundna tandläkarbesök: Professionell tandvård förhindrar att problem utvecklas till den grad att tandutdragning blir nödvändig.

Hantera riskfaktorer: Om du har diabetes, se till att blodsockernivåerna är välreglerade. Om du röker, överväg starkt att sluta, särskilt inför planerade ingrepp.

Informera din tandläkare: Berätta alltid om alla mediciner du tar, särskilt blodförtunnande medel, bisfosfonater, immunhämmande läkemedel eller kortison.

När ska du kontakta tandvården?

Vissa symtom kräver omedelbar uppmärksamhet. Kontakta tandvården samma dag om du upplever:

Smärta som ökar istället för att minska efter tredje dagen
Feber över 38°C
Svullnad som ökar eller sprider sig till halsen
Svårigheter att svälja eller andas
Svårighet att öppna munnen
Blödning som inte kan stoppas
Varbildning från såret
Känselbortfall i läpp, tunga eller kind

Vid svårigheter att andas eller svälja, eller vid mycket hög feber med allmän sjukdomskänsla, sök akutsjukvård omedelbart.

Särskilda patientgrupper

Vissa grupper löper högre risk och behöver särskild uppmärksamhet:

Patienter med bisfosfonatbehandling

Personer som behandlas för osteoporos eller cancer med bisfosfonater eller denosumab har betydligt högre risk för käkbensnekros (ONJ – osteonekros i käken). För dessa patienter gäller speciella försiktighetsåtgärder:

Noggrann tandbedömning innan behandling påbörjas
Ta bort rotfyllda tänder och andra infektionshärdar innan bisfosfon atbehandling startar
Vid planerad tandutdragning under pågående behandling: överväg uppehåll i medic ineringen 2 månader före och 3 månader efter ingreppet (dock saknas tydlig evidens för nyttan av detta)
Täck alltid extraktionsalveolen med mjukvävnad
Antibiotika kan övervägas profylaktiskt

Diabetiker

Personer med diabetes läker långsammare och har högre infektionsrisk. God blodsockerkon troll före och efter ingreppet är avgörande.

Immunsupprimerade patienter

De som får immunhämmande behandling, har HIV eller genomgår cancerbehandling bör alltid få profylaktiska antibiotika vid tandkirurgiska ingrepp.

Patienter med hjärtklaffsjukdom

Vissa patienter med hjärtklaffsjukdom eller ersättningsklaffar kan behöva antibiotikaprofylax för att förhindra endokardit (hjärtklaffinfektion).

De flesta tandutdragningar läker problemfritt när du följer tandläkarens instruktioner. Men om något känns fel, lita på din magkänsla. Det är alltid bättre att kontakta tandvården för en bedömning än att vänta och riskera att ett litet problem utvecklas till något större.